Ibland träffar man människor som har sådär bra mycket med potential. Snygga, charmiga, roliga, lagom belästa och mysigt levnadsglada. Ibland har de jättefina ögon med toklånga ögonfransar, klämvänliga rumpor och skäggväxt som man nog inte skulle tacka nej till att dra fingrarna över. Skitbra, kan man då tänka sig: bara tuta och köra. Men sen börjar det. Man börjar plocka bort saker, skalar ner på potentialen, tänker både bakåt och framåt, väger allt mot etiken och moralen och ja, där rök ännu en.
Jag vill inte ens ha någon att "kila stadigt med" nu. Jag har varken tid eller ork. Men en dejt eller tre? Helt överkomligt. Problemet är bara det att inte ens killar (hur ofta de än må hävda motsatsen) är sådär passande bra på att släppa taget. De blir jobbigt blödiga och tonen i deras röster när man säger att Nej, nu räcker det med pluttegullandet och sötnosandet, är så obehagligt anklagande. "Hur kan du säga såhär? Vad har jag gjort? Är det någonting jag sagt?" Verkligen? Vill du verkligen att jag går in på det?
Priset för några få veckors pirr i magen och suggestiva sms mitt i natten är att behöva stå framför en snubbe med darrig underläpp och ett stort jävla "VAFFÖ GÖ' HO' PO DETTA VISET?" skrivet i pannan. Tråkigt. Jag undrar om det finns något community någonstans där man kan hyra sig en flirtpartner ett tag. Tror jag såg nåt sånt på CSI en gång. (vilket ju bådar fantastiskt väl)
Nu kan jag förstå om ni, kära läsare, tror att jag aldrig kommer att stadga mig. Det kan ni mycket väl ha rätt i. Men det är inte så att jag aldrig funderar på hur fint det vore med en långvarig, lagom smutsig och oslipad romans. Jag är bara för medveten om mina nuvarande brister (nästintill icke-existerande tålamod, kronisk rastlöshet, lättdistraherad, och skyhög otolerans för sockersöta klyschor). Och så lär det väl vara ett tag till. I alla fall tills jag så småningom blir skitförbannad på mig själv och mina egna tillkortakommanden att jag struntar i att bry mig om principer och höga ribbor och bara hoppas hoppas hoppas på det bästa. Med facit i hand vet jag tyvärr att det inte har gått så bra när jag lossat på tyglarna förut, men hur många gånger kan blixten egentligen slå ner på samma jävla ställe? KOM IGEN.
Tills dess ska jag fortsätta titta på porr med ljudet av och Lifehouse i högtalarna och låtsas att svullona till killar i alla scener egentligen ser ut som Gaspard Ulliel och är underbart sexigt devil-may-care och charmiga och gillar att bli dragna i håret.
Tack och hej, leverpastej.- Consuela
1 kommentar:
hahaha consuela... du är för go!
Skicka en kommentar